• Vems nytta är mest social? Slutrapport från följeforskning om projekt...
  Stigendal, Mikael  : Malmö universitet, Urbana studier (2019)	Report

  

  

  Slutrapport frå ... rojektet - M Stigendal.pdf   (261.4Kb)

• Insatser i ”utsatta” områden : en analys av 20 års områdesutveckling ...
  Roelofs, Kim; Salonen, Tapio  : Bostad 2030 (2019)	Report

  

  

  Swedish abstract:

  Denna kunskapsöversikt diskuterar svenska studier om områdesutveckling hittills under 2000-talet och har som syfte att sammanfatta lärdomar från studier som har berört områdesutveckling. Begreppet områdesutveckling är något diffust och det är vår tolkning att områdesutveckling under de senaste årtiondena alltmer kommit att användas som ett portalbegrepp för allehanda ambitioner och insatser i den redan byggda stadsmiljön och då i synnerhet bostadsområden som domineras av hyresrätter byggda i efterkrigstid. I denna kunskapsöversikt avgränsas förståelsen av det diffusa begreppet ”områdesutveckling” till lokala insatser i s.k. utsatta bostadsområden som domineras av miljonprogramsområden med företrädesvis hyresrätter. I dessa områden har riktade områdesinsatser skett mer eller mindre sedan deras tillkomst på 1960- och 1970-talen. Områdesutveckling är ofta en uttalad strategi mot boendesegregation. I debatten kring lösningar för boendesegregation är det förorten som blir en problemfylld plats som åtgärder avses riktas mot. Förorten är dock inte en entydig plats, utan en plats som blir till i samhällsdebatten för olika ändamål. Berättelser om förorter är problemorienterade, där förorterna är platser där människor med ofullständig samhällsintegrering koncentreras. Detta avses ibland utgöra ett hot mot det demokratiska samhället och det finns en debatt om ”parallellsamhällen” som utvecklas i förorter. Den problemorienterade berättelsen om förorter legitimerar olika lokalinriktade interventioner. Boendesegregation anses leda till olika former av icke-integration i samhället, såsom att sakna sysselsättning, inte delta i val och inte följa samhällets lagar. Det finns en koppling mellan idéer om segregerade bostadsområden och sociala problem, även om problem som finns i bostadsområden inte nödvändigviss orsakas av själva områdena (Andersson, Bråmå & Holmqvist, 2010). I samhällsdebatten anses bostadsområdet orsaka de olika socioekonomiska problem som en del av dess befolkning brottas med, samt att det anses finnas många individer som utgör ett hot eller en börda för staten. Forskare hävdar att det geografiska utpekandet av bostadsområden bidrar till vidare stigmatisering av dessa områden. På så vis vidmakthåller områdesutveckling den överlägsna positionen från det etablerade majoritetssamhället. I den historiska tillbakablicken framgår att terminologin som används för att beskriva motiv för områdesutveckling har ändrat karaktär de sista tjugo åren. Problemformuleringen har skiftat från ett fokus på ”utländsk bakgrund” till ett fokus på ”utsatthet”. Dock är de reella sakförhållandena likartade i nuläget som i slutet av 1900-talet: höga nivåer av arbetslöshet, ekonomiskt biståndsmottagande och låg genomströmning i utbildning (Karlsson, 2016). Även om målet att bryta segregation har funnits hela tiden har detta mål inte uppnåtts, snarare har det gått i motsatt riktning. Enligt flera forskare präglas områdesinsatser av otydliga mål och mål som är omöjliga att uppnå med de resurser som finns tillgängliga. Det handlar då till exempel om mål såsom att bryta segregation och att öka tillit och demokratiskt deltagande samt inflytande i området. Karlsson (2016) visar dessutom att områdesutveckling inte skapar strukturell förändring som skulle tillgängliggöra samhällets politiska och ekonomiska processer för de boende i områdena. Även om forskare är kritiska mot områdesutvecklingens mål, menar de att det finns positiva förändringar som insatser kan åstadkomma. Exempel som nämns är att hjälpa att integrera utsatta individer och grupper och att utveckla privat och offentlig service i bostadsområdena. Även om målen för lokal områdesutveckling formuleras utifrån ett helhetsperspektiv på staden och segregationen, riktar integrationsåtgärder sig ensidigt till utvalda bostadsområden och deras invånare. Det saknas alltså sätt att arbeta med segregationens relationella karaktär i ett större urbant perspektiv. Ett återkommande mål med områdesutveckling är att öka tilliten till offentliga verksamheter samt erbjuda delaktighet till de boende i områden utvalda för områdesutveckling. Forskare menar att det är viktigt att de boende kan vara med från början i att påverka områdesutvecklingens form, samt att olika inblandade aktörer samverkar för att öka delaktigheten. Dessutom är det viktigt att insatser inte bara erbjuder ”demokrati på låtsas”, utan i stället skapar utrymme för reellt inflytande. Kommunala strukturer erbjuder inte alltid utrymme för kritik och alternativa handlingsstrategier från boende. Det finns oftast en given ram inom vilken inflytande kan äga rum. Individer och organisationer som inte accepterar detta och vill ha mer inflytande riskerar att bli utpekade och demoniserade. Områdesutveckling kan organiseras antingen som en del av den ordinarie kommunala verksamheten eller bedrivas i form av projekt. Forskare kritiserar projektformen för att den inte kan erbjuda den kontinuitet som behövs för långsiktig områdesutveckling och förändring. Det finns en uppenbar risk att verksamheter försvinner när projekt upphör. Samverkan är ofta nödvändig för att organisera områdesinsatser. Samverkan kan erbjuda kontinuitet och effektiv samhällsservice, men dessa positiva utfall är inte garanterade, enligt forskare. Vidare kan samverkan bli ett mål i sig, även om det inte alltid är det mest effektiva sättet att organisera områdesinsatser. Områdesinsatser har oftast mest positiva effekter på individer och individuella hushåll. Detta kan ha ett negativt utfall när hushåll som får det bättre flyttar ifrån området och nya hushåll med socioekonomiska utmaningar ersätter dem. Dessutom läggs fokus på individens eget ansvar, i stället för att staten och kommuner tar ansvar för att motverka segregerande samhällsstrukturer. Karlsson (2016) menar att områdesbaserade projekt inte har möjlighet att verka strukturförändrande men menar att de kan minska de sociala konsekvenserna av segregerade samhällsstrukturer. Fokus på individen har givetvis också positiva konsekvenser, eftersom det kan skapa gynnsamma effekter på individers och hushålls levnadsförhållanden. Ur detta följer vår konklusion för denna kunskapsöversikt, nämligen att områdesutveckling inte är ett medel som kan åstadkomma en strukturell förändring i den ökade ojämlika resursfördelningen i Sverige under 2000-talet hittills men kan ha värde och förtjänster för berörda organisationer och hushåll.

  Rap-Utsatta-områden-Bo2030_ver6.pdf   (826.6Kb)

• Kulturen i den hållbara staden : Slutrapport från ett följeforsknings...
  Alwall, Jonas Malmö University. Institute for Urban Research  : Malmö universitet, Fakulteten för kultur och samhälle Serie: MAPIUS;25 (2019)	Report

  

  

  Swedish abstract:

  I Malmö stads kulturstrategi 2014-2020 anges riktlinjerna för hur staden ska utveckla sitt arbete med kultur som redskap för en hållbar utveckling. För att ett strategiskt dokument som Kulturstrategin ska kunna få effekt behöver det dock implementeras, i detta fall genom en kommunal handlingsplan. Det är genomförandet av den handlingsplanen som undersöks i denna rapport, som utgör slutrapport från ett följeforskningsprojekt om Kulturstrategins implementering, genomfört under åren 2017-2018. Vilka positiva effekter fick implementeringsprocessen, och vilka hinder mötte den? Har Kulturstrategin lyckats stärka kulturens ställning i staden och har den medfört nya samarbeten på kulturens områden, inom och utanför den kommunala förvaltningsstrukturen? Dessa är exempel på frågor som rapporten ställer. Rapporten lyfter också in dessa frågor i det mer övergripande sammanhang som handlar om vilken roll kulturen kan spela för en hållbar stadsutveckling. För att reda ut denna fråga undersöker rapporten kopplingarna mellan kulturbegreppet, utifrån både dess estetiska och antropologiska aspekter, och begreppet hållbar utveckling. Hållbar utveckling brukar förknippas med tre dimensioner – en miljömässig, en ekonomisk och en social – men hur passar kulturen in i detta sammanhang: som en aspekt av den sociala dimensionen, eller som en egen, fjärde hållbarhetsdimension?

  978-91-7877-029-8_Alwall_muep.pdf   (5.904Mb)

• Digitaliseringens möjligheter för ökat medborgardeltagande i planerin...
  Stjernborg, Vanessa  : K2, Nationellt kunskapscentrum för kollektivtrafik Serie: K2 Outreach;2019:1 (2019)	Report

  

  

  Swedish abstract:

  Föreliggande rapport ämnar ge en översiktlig bild av angreppssätt och metoder för medborgardelaktighet i planeringsprocessen via ny teknik och digitala redskap. Avsikten är att skapa en ökad insyn inom området och att väcka ett intresse för hur man kan arbeta vidare med att tydligare inkludera medborgarna i planeringsprocessen. Rapporten ska på intet sätt ses som uttömmande, utan ska snarare ses som en översikt över några av de metoder och angreppssätt som tillämpas inom samhällsplaneringen, både av forskare och praktiker. Rapporten har sammanställts genom material som insamlats via litteratursökningar, sökningar på internet och en viss omvärldsbevakning. I rapporten fokuseras det främst på medborgarforskning (citizen science) och på geografiska informationssystem och deltagande i planeringsprocessen (PPGIS, PGIS och VGI). Medborgarforskningen bygger på att aktivt inkludera allmänheten i någon eller några av forskningens olika faser och har använts inom en rad områden. Digitaliseringen har här också gjort stort avtryck och många gånger insamlas allmänhetens observationer via applikationer till smarttelefoner, webbsidor, GPS-teknik med mera. Det pågår diverse projekt världen över som bygger på medborgarforskning, bland annat av NASA. Ett svenskt exempel är Artportalen och i maj 2019 lanseras en ny portal som syftar till att på ett och samma ställe samla medborgarforskning som bedrivs i Sverige. Medborgarforskningen har ännu inte gjort några större avtryck inom transportforskningen, men har bland annat använts för att studera tillgängligheten hos personer med funktionsnedsättning eller för att studera resvanor. Intresset för informationsteknologi som ett verktyg för deltagande planering har markant ökat under senare decennium, inte minst när det gäller nyttjandet av GIS för mer deltagarbaserade kartläggningsmetoder, och för ett mer demokratiskt och inkluderande angreppssätt. Participatory GIS (PGIS), public participation GIS (PPGIS) och volunteered geographic information (VGI) är ytterst närbesläktade och många gånger går begreppen in i varandra. Begreppen står som samlingsnamn och andra begrepp som används i sammanhanget är exempelvis participatory mapping eller collaborative mapping. En viktig del är att de möjliggör ett insamlande av kvalitativ data i en större utsträckning än vad mer traditionella kvalitativa metoder i regel gör, och metoderna har exempelvis använts för att studera tillgänglighet till kollektivtrafik. Det har också utvecklats en rad applikationer som bygger på collaborative mapping, inte minst för att undersöka trygghet i urbana miljöer eller för att undersöka cyklisters upplevelser av cykelparkeringar. Digital teknik erbjuder nya möjligheter för deltagande planering och även för att inkludera mer sociala perspektiv. Likaså tillåts det att kombinera kvalitativ och kvantitativ data. Det är dock angeläget att teknologin nyttjas med medborgaren i fokus, snarare än tvärtom. Det är också viktigt att ta hänsyn till att förmågan och möjligheten att nyttja digitala verktyg varierar hos befolkningen.

  digitaliseringens_mojligheter.pdf   (594.9Kb)

  http://www.k2centrum.se/sites/default/files/fields/field_uppladdad_rapport/digitaliseringens_mojligheter.pdf

• Segregation och segmentering i Malmö
  Salonen, Tapio; Grander, Martin; Rasmusson, Markus Malmö University. Institute for Urban Research  : Malmö stad (2019)	Report

  

  

  Swedish abstract:

  Denna rapport presenterar en aktuell översikt av fördelningen av bostäder och hushåll i Malmö stad. Frågan om en allt mer ojämn fördelning av var människor bor och hur sammansättningen ser ut i olika delar av staden har under 2000-talet fått en allt större uppmärksamhet. Malmökommissionens (2013) olika rapporter och samlade slutsatser pekar på behovet av en mer långsiktig och djupgående urban politik för att skapa en integrerad och sammanhållen stad. Ett av Malmö stads uttalade bostadspolitiska mål är att aktivt motverka boendesegregationen genom ”att stimulera till ett allsidigt bostadsbyggande vad gäller olika upplåtelseformer, lägenhetsstorlekar och hustyper” (Malmö stad 2018:30). För att kunna bedöma detta behövs systematiska uppföljningar och kunskapsunderlag. Det är i behovet av bostadspolitiska utvärderingar som denna rapport skall ses. Rapporten erbjuder en sammanhållen analys över hur bostäder och människor är fördelade i staden. Hushållens fördelning i olika stadsdelar och bostadsområden studeras utifrån socioekonomisk och etnisk segregation. Bostädernas fördelning analyseras utifrån hur olika upplåtelseformer förekommer i stadens olika områden, benämns som bostädernas segmentering. Frågan om hushållens bostadssegregation och bostädernas segmentering hänger givetvis intimt samman med varandra, vilket diskuteras mer ingående i rapporten.

  segregation och segmentering.pdf   (13.21Mb)

View more